Nu är det dags, Skåne tar över stafettpinnen. Äntligen är det min tur, Alice, att skriva ett innehållsrikt och inspirerade blogginlägg (får se om det verkligen går). De tidigare inläggen har främst handlat om vad som utmärker Matix och hur dagarna som student kan se ut, därför tänkte jag att detta inlägg skulle ha ett annat innehåll. Men först lite kort om mig. Uppvuxen i vackra Helsingborg men har även bott på Malta, i Norge och senast i USA. Jag drivs av personlig utveckling och söker ständigt nya utmaningar och när MATIX dök upp i periferin kunde jag inte motstå. Jag vet inte om jag redan blivit alldeles för färgad av mitt partnerföretag, Miljöbron, men jag har en vision av att skapa hållbara affärer genom att nätverka, inkludera och hjälpa varandra.
Enligt en säker källa är det ¾ kvar av MATIX-året, vilket känns helt fantastiskt eller hur? Men vad hände med den ¼? Det är nu tid för reflektion, som för övrigt är en stor del av MATIX-året. Att stanna upp och fundera över hur man mår eller vad man har lärt sig tror jag är grundstenar för att kunna utvecklas. Det passar ju extra bra för mig som ligger hemma och är sjuk… Hur som helst så möjliggör MATIX detta genom att man hela tiden tvingas fundera över hur saker och ting gick eller vad man skulle kunna göra annorlunda till nästa gång. Denna process av att utvärdera, acceptera och komma till insikt tror jag är grundläggande för att Matix är så bra som alla tidigare bloggare nämnt. Utbildningen ger mig förutsättningarna att våga testa nya saker, stå upp för mig själv och misslyckas. Om allt skulle gå åt skogen så är det bara att testa igen och komma ihåg att man kan ju inte få sparken (något som jag skrev ner i min reflektions bok när det kändes tungt). En annan anledning till att MATIX ger mig möjlighet till att växa är den miljön man vistas i varje dag. Den värme och kärlek som man känner i klassen gör det lättare att tackla motgångar.
För att återgå till den ¼ av året så tänkte jag dela med mig lite av vad jag lärt mig. När jag kom till MATIX bestämde jag mig för att göra saker tvärtom. Istället för att gå direkt in i prestationsångest valde jag att ha en mer lugn inställning till utbildningen. Det blev också lättare när lärarna sa att det inte fanns någon betygshets, jag tänkte: ”YES, VA GÖTT.” När det var dags att lämna in det först PM:et bestämde jag mig för att visualisera att jag var riktigt nöjd och stolt över vad jag åstadkommit. Detta hjälpte mig faktiskt att släppa pressen och jag kunde fokusera mer på processen än resultatet. Att ha ett lärande tankesätt är något som jag kommer ta med mig in i resten av året. Jag tror nämligen inte att resultatet i sig är det viktigaste utan vad vi lär oss på vägen dit.
Med risk för att detta blogginlägg blev lite väl personligt hoppas jag att ni som läser kan hitta inspiration till att våga utmana er själva och kanske ta steget till att söka MATIX. Nu hoppas jag på att min ingefärsshot och Ipren ska börja värka!
Massa kärlek,
Alice Hyllstam
Comments